waranbrickan

Skrattar trots att det är alltför smärtsamt. Diskuterat den med alla (läs: mina besökare = läsare). Kan bara inte sluta tänka på hur skrattretande den är. Speciellt hur mitt uteliv kommer se ut. Waranbricka runt halsen, ev. i väskan, som ändå lär trasslas in i mobilen och åka upp så fort man ska messa. Och så kommer någon kul jävel slita åt sig den och undra vad det är.

Eller det faktum att jag endast får "skåla vid speciella tillfällen". Vägrar bli nåt tragiskt sicko som står och diskuterar sina problem och åkommor på krogen. Har för vana att vara för ärlig, frågar någon av artighetsskäl hur jag mår säger jag som det är ("nää asså så sjukt ont i huvudet, sovit bara 3 timmar, ska lämna in en uppsats imorrn och har inte börjat, fick en fet telefonräkning igår och har fan inga pengar!" - se, bara att läsa det där var jobbigt, eller hur?).
Folk försöker låtsas bry sig och jag inser att jag måste lära mig att bara säga "Bra tack. Själv?".

Att ursäkta mitt icke-drickande om "en vit månad" återstår att se hur det går. Vadå liksom? En 19-åring som vill ha ett hälsosamt liv, testa ett nytt sätt att gå ut på? Troligt. Vit månad, det är väl bara sånt som typ 30+are har som nyårslöfte? Träffade på en bekant ett tag sen som blivit nykterist. Visade sig att det innebar att han skulle dricka, fast mindre! Typ tre öl istället för fem..

Känns som att risken är stor att jag kommer försöka dra lögnen, börja skratta för mig själv halvvägs när jag hör hur löjlig jag låter och slutligen erkänna. "Aah men okeej, haha, nä alltså jag har en blodpropp i lungan och bla bla bla". Och så kommer jag vara den enda som skrattar åt situationen, och min dåliga lögn. Lite för högt och lite för länge. Obehagligt lång pinsam tystnad uppstår.

Can't wait!!!